Allt är bara upp-och-ner i huvudet på mig, men på samma gång helt åt rätt håll. Bak-och-fram, men ändå på väg åt rätt håll. Har gått med på att allt är lite sisodär och att jag inte kan ordna till allt. Att jag inte kan klara allt på en gång, utan måste ta ett steg i taget. Är rätt tom i huvudet med, men helt full ändå. Ja, ni hör ju själva.

Just nu sitter jag med en jobbansökan, till mitt jobb. Hur skriver man en sådan. Skriva till en arbetsplats du redan jobbar på, klurigt. Ska söka en varannan helg tjänst så ska väl egentligen bara prata på om varför jag vill ha den och varför som de ska ge mig den. Men det är inte lätt för det. Det är svårt att skriva till någon som redan vet hur jag jobbar, vem jag är och så. Känns som att man bara pratar just because. Förstår ni? Men jag gör ett försök i allafall. Blir väl alltid något. Kollar runt på gamla cv:n jag har skrivit och den som gjorde att jag fick detta jobbet är rätt bra, men den första jag skrev ger mig förståelse för varför jag inte fick jobbet. Jisses vad kass. Nä, nu måste jag fortsätta med det viktigt så jag får iväg något.

Afro power dance är verkligen en underbar träning. Så befriande på något sätt, så skönt. Men något är fel på min fot. Jag tror att den har en förslitningsskada. Började i tisdags, eller om det var i måndags, i allafall så har jag en krampande känsla i hålfoten. Så när jag har tränat så är den överansträngd, men inte ska jag halta runt inte. Tror inte på det. Om man inte belastar den så blir den ju svagare och tränas inte upp. Därför går jag som vanligt och lider lite då och då. Smärta är rätt skönt ibland med, då vet man att man lever. Men går det för långt så kanske jag går och kollar upp den. Men det finns inte så mycket en läkare kan göra ändå, för den är ju inte bruten. De säger bara att jag ska vila foten, det fattar väl vem som helst. Men inte min melodi precis så jag kör på med min egen medicin, nya sulor i arbetsskorna, andra träningsskor som passar min fot och linding av fot vid barfota träning som afron. Kanske en massage titt som tätt för att stimulera. Ni hör ju, jag är gjord som sjukgymnast. Vill så j*vla gärna studera till det! Någon bra syokonsulent i Göteborg? Vinka till mig då i så fall, skulle vara super. Bäst att hoppa in i duschen nu innan svetten sätter sig allt för mycket i huden.

Jag har ju glömt att berätta om i torsdags. Då jag fick den stora glädjen att representera företaget jag jobbar på tillsammans med tre kollergor. Det har nämligen varit så att det har varit en mässa för handelseleverna här i Göteborg där de bjuder in större företag som får visa upp sig ect ect. Min vän Amra stog i montern för IKEA och detta medförde (i kortare ord) att hon fick två biljetter för kvällens bankett på Elite Hotell på Avenyn. Montern bredvid ville inte ha sina biljetter så dem fick vi också. Det var cocktail klänning som gällde och jag kände verkligen att jag absolut inte hade någon. Men fick på mig den nya tunikan i allafall. Det var grymt mycket folk, runt 400 pers. Och alla var utspridda, företag som elever, för att blanda upp ordentligt. Det var tre rätters middag, underhållning och det roliga, en prisutdelning till det mest attraktiva företaget. Svårt att gissa vilket eller? IKEA såklart! Inget jag visste skulle ske, men upp på scen och ta emot det. Lite pinsamt var det, jag var ju där för banketten och maten. Det var i alla fall väldigt trevligt och jag hade velat stanna hela kvällen, men jag skulle börja jobba 06.00 så tog bussen hem kvart över tolv, sent nog. Blondinbella var där med, hon hade hållt ett föredrag om entrepenad (eller vad det heter) tidigare under dagen. I början när allt var så stort runt henne tyckte jag bara att det var löjligt. Men om man vet bakgrunden till hennes företag så är det bara den som är avundsjuk som kan säga nått dumt om det. Hon är 19 år och redan VD för sina två företag blondonbella och bellme. Tänk dig själv att starta en blogg i 16 års ålder som växer sig så stor att du vid 19 inte behöver något annat jobb utan kan förlita dig på intäckterna som kommer genom ditt skrivande. Hon kommer ut med en klädkollektion och bok också, men är ändå så jordnära som hon är. Ok, det låter som jag är i extas, men tycker bara att det är bra gjort av henne. (Men ibland kan hon vara lite tråkig) Ja, det var vad jag hade på hjärtat för tillfället. Vad har ni?

Det är ju löjligt att hon skulle ha penis, Lady Gaga. Vart skulle hon få plats med den? Höstens låt är i allafall här och videon till är ju inte att leka med. Syster, vad tycker du om guldiga paljettklänningen i mitten av videon? Med tillhörande skor? Bra grejor det där. Tror ju att det är de ultimata att ha på sig  en utekväll.

Det är nästan så att jag har spelat sönder den. Men det går nog heller inte. Låten gör mig glad och ger mig energi. Kanske inte tillräckligt, men en bit på vägen. Önskar att jag också kan skriva så kreativa låtar. Hade varit underbart. 

Jag ska även berätta för er att även om ni känner er som skit och nere och allt det där. Så är det inte säkert att andra ser dig så. Jag trodde att när jag känner mig ofräsch så tycker andra det med, ja ni förstår hur jag menar. Men idag var en helt annorlunda dag. Och jag fattar det inte riktigt själv. Jag fick även en liten del av värme i kroppen idag, det varade en liten med god stund. Men hur gör man för att utveckla det utan att göra bort sig?! 

Hösten är inte till min fördel. Jag har ingen energi alls och känner mig rätt ofta rutten. Det är mörkt hela tiden och mina planer för dagen flyttar jag fram, allt längre fram. Jag väljer att sitta själv i soffan och dega istället för att sysselsätta mig med träning eller att träffa folk. Tycker att det är så svårt att få saker gjorda. Allt blir som en elak spiral som aldrig tar slut. Har en tanke om dagen, faller i koma och flyttar fram planerna till dagen efter. Men dagen efter så blir det likadant igen. Jag behöver någon som ryter till på mig, men om någon skulle göra det så skulle jag nog bara bli sur och ännu mer isolerad. Ingen ska säga till mig vad jag ska göra, men jag lyckas ju inte banna mig själv heller. Ibland intalar jag mig att allt beror på att hela tiden ligga steget efter när det gäller min framtid. Jag vet så gärna vad jag vill men vägen fram är så oändligt långt. Som att krypa fram på e6:an mellan Göteborg och Malmö. Det går inte fort ska ni veta. Har fått reda på att intagningspoängen för sjukgymnast nu ligger på 19.7 i Göteborg! Hutlöst! Det är 0.3 poäng från maxpoängen. Våren 2008 var det 18.5, då tyckte jag det var mycket. Fattar ni då? Så ja, jag har en stor klump i magen och ord som "hur ska jag klara detta? Hur ska jag orka?" snurrar runt i huvudet som topspinn på Liseberg. Min plan för våren är att plugga spanska och att göra om tentorna på de kurser jag har gått. Det blir dyrt och jag har ingen aning om jag kommer att kunna stå upp sedan av utmattning. Som sagt det är mycket tungt i kroppen nu. Kanske därför som jag sitter som ett koma barn i soffan. Men hur ska jag hinna jobba ihop till hyra och räkningar om jag planerar att plugga upp alla betyg?

Sedan får jag psykbryt på internet. Allt hackar och går jätte långsamt. Lyssna på musik är som myrornas krig. Det brusar rätt ofta och internetsidorna får man vänta i fem minuter innan de är uppdaterade. Jag blir galen snart. Bre gärna på med ännu mer skit. 3 borde ju ta en koll på sina master. Jag betalar ju inte 199 kr i månaden bara för att ha en lysande "dongel" hängandes på datorn, den ska ju gärna göra nytta med.

På lördag ska jag på födelsemiddag på restaurang. Enkompis fyllde år för ett tag sedan och ska fira på Ect. Ska bli kul. Min nya tunika från underbara Vila åker på och ett par högklackat. Fit for fight, om så bara för kvällen iallafall.