Söker? Jodå varje dag. Vad jag söker? Jaa, det alla söker skulle jag tro. Vad söker du liksom? Just nu söker jag det där leendet igen. Det där liksom.. Du vet..det dääär. Just det. Det som sprider sig i hela kroppen och gör en varm enda från tårna. Troligtvis så hittar jag på i min fantasi att det är nått extra.. lite mer.. lite extra. Men just nu gör det ingenting. Jag njuter.

Sprid ditt leende, sprid glädje

Ibland önskar jag. Ibland hoppas jag. Och ibland vet jag, att på nåt sätt blir det bra. Jag ler lite för mig själv när jag kommer på mig, att jag har varit mig själv en hel dag. Jag ler lite extra när jag kommer på mig själv med att ha gått leendes genom halva varuhuset, bara av det där speciella hejet. Jag myser och ryser, visst finns det en framtid. Vad den innebär vet jag inte, men jag litar på mitt öde. Tror på att det tar mig dit jag vill och mår bäst. Man ska inte leka med ödet och kalla mig löjlig eller vad du vill, men det finns en plan för oss alla. Det finns en anledning till att du får genomlida både det ena och det andra. För att göra dig starkare och göra dig redo för något större. Men jag vet att prövningar gör en starkare. Både själsligt och till sinne. För ett tag sen sa jag till taggen i mitt hjärta, att anledningen den har hamnat där är för att jag ska lära mig att förlåta, glömma och gå vidare. Kanske inte just i den följden, men det är tre starka ord som ska lära mig livet. Sentimental? Kanske, men nått måste man ju tro på...

Jag vill ha och det genast nu. Så sköna att ha fötterna i att jag ska bosätta mig i skobutiken, har nämligen inte råd att köpa dom. Fötterna ropar halleluja då de känner lammullen under fotsulan. Ge mig nu och jag känner mig lyckligt lottad. Till kjol och jacka, går inte att motstå när foten väl har varit där i. Hur göra nu?

Låt mig välkomna juldagen, nyårsafton och här närmast, julafton. De ska få pryda min kropp och göra mig glad. Jag gillar varje klänning på sitt egna lilla vis. Tackar Zara, Gina Tricot och H&M trend för dessa kreationer.

You change your mind
Like a girl changes clothes
Yeah you, PMS
Like a bitch
I would know

And you always think
Always speak
Crypticly

I should know
That you’re no good for me

Cause you’re hot then you’re cold
You’re yes then you’re no
You’re in and you’re out
You’re up and you’re down
You’re wrong when it’s right
It’s black and it’s white
We fight, we break up
We kiss, we make up
You, You don’t really want to stay, no
You, but you don’t really want to go-o
You’re hot then you’re cold
You’re yes then you’re no
You’re in and you’re out
You’re up and you’re down

We used to be
Just like twins
So in sync
The same energy
Now’s a dead battery
Used to laugh bout nothing
Now your plain boring

I should know that
you’re not gonna change

Someone call the doctor
Got a case of a love bi-polar
Stuck on a roller coaster
Can’t get off this ride

You change your mind
Like a girl changes clothes

¨...och var gör man inte för lite funderinagr kring... mhhm...ALLT! Konstigt nog vet jag inte riktigt alla gånger vad det är som snurrar runt. Och om jag vill så kan jag ju stoppa det. Men håller mig lite här bakom, som ett offer. Skyller allt på andra, eller på en. Skyller ifrån mig att allt är någon annans fel att jag mår som jag gör. Men egentligen så tar jag bara emot skiten och gör mig själv svagare när jag vet vad som gör mig halv. Tar emot den för att kunna må dåligt, fast jag inte vill, men jag gör det ändå. Jag vill vara jag, men skyller på att jag inte vet vem som är jag. Tiden går och förändrar människan, tro mig jag vet. Trodde inte att man skulle kunna gå så skilda vägar när det enda som fanns runt omkring en var rosa fucking moln. Det jag mest av allt vill är att veta att jag kan lita på en person på det sättet igen, att allt kommer att bli bra. Men vad är det för mening med livet om man vet hur allt slutar. Men ibland skulle jag bara vilja veta vilken tid på livet som jag kommer att känna mig hel och inte längre tänka tillbaka på det jag inte kan få. Då skulle jag nog kunna klara mig fram tills dess. Vore inte det bra? Sluta ta emot skit, speciellt från dig själv. Ja, det är ju alltid en början.

Jag har mer julkänlsa i år än någonsin förr. Kan det vara för att jag sitter 20 mil från mina nära och kära, min älskade familj. Jag saknar och önskar. Mitt hjärta hoppar av förtjusning då julafton är här. Janson, prinsar och en och annan gris. Jag vill inte höra att julen är jobbig, vill inte höra stress. Det lägger vi bakom oss och njuter av tindrande barns ögon och vacker gran med stjärna så klar. Känner mig poetisk av julen. Tackar Sanna Nielsen, Sonja Alden och Shirley Clamp för de ljuva jultonerna. Måste lyssnas till, njuta. Den 23:e kommer jag! Sista julklappen handlas och sen bara mys. Underbart! Ge mig snö med så är allt klappat och klart.