Jag skulle ge dig hela världen om jag kunde. Men på nått sätt så sitter den fast. Fast under mina fötter och jag kan inte få den att flytta sig, inte en millimeter. Om jag kunde skulle jag ge dig hela världen. Du skulle få hålla den i din hand, om så bara för en minut. Känna pulsen slå, känna värmen stiga. Om jag kunde skulle du få hela världen, kanske i ett paket. Ett paket med snören i guld. Bara till dig. Bara från mig. Världen är här mitt framför dig, den är din. Ta den, håll den, älska den. Om så bara för en minut...

Bara sådär, helt utan förvarning gjorde en främling mig glad. Det är då det är som bäst, när man väntar på de minst. Alla hjärtans dag har varit en jobbig dag för mig, så som det var innan. I år brydde jag mig inte så mycket. Jag fick den kärlek jag behövde ändå.

Människor kommer in i ditt liv av en orsak, för en period eller för resten av livet. När du förstår orsaken, kommer du också att förstå hur du skall förhålla dig till denna person. När någon kommer in i ditt liv, är det oftast för att fylla ett behov du har uttryckt. De har kommit för att hjälpa dig genom en svårighet, för att ge dig vägledning och stöd. För att hjälpa dig fysiskt, känslomässigt och spirituellt. Det kan verka som om de är sända från himlen, och det är de. Det är därför du behöver dem. Så plötsligt, utan att du gör något fel eller på en till synes opassande tidpunkt, kommer denna person att säga eller göra något som gör att ert förhållande tar slut. Ibland dör de, andra gånger lämnar de dig. Ibland provocerar de dig och tvingar dig att fatta ett beslut. Det som är viktigt att förstå, är att ditt behov är mättad, ditt öde är fullbordat, deras arbete är utfört. Den bön du skickade till universum har blivit bönhörd, och det är nu dags att gå vidare. Några människor kommer in i ditt liv för en period, för att det är din tur att dela med dig, att växa eller att lära. De ger dig en upplevelse, lugn eller bara får dig att le. Kanske lär de dig eller visar dig något du aldrig gjort förut. Vanligen ger de dig en ofantlig mängd av glädje. Tro på det. Det är äkta. Men bara för en period. Livslånga förhållanden lär dig livslånga läxor, sådant du måste bygga upp för att få en solid känslomässig grund. Ditt jobb är att acceptera läxan, älska denna människa och använda det du har lärt i andra relationer och områden av ditt liv. Det sägs att kärleken är blind, men vänskapen är klarsynt.

Hurry up and wait, so close, but so far away. Everything that you always dreamed of, close enough for you to taste but you just can't touch. You wanna show the world but no one knows yours name yet. Wonderin' when, where and how you're going to make it. You know you can if you get the chance. In your face and the door keeps slamming. Now you're feeling more and more frustrated and you getting all kinda impatient. Waiting, we live and we learn, to take one step at a time. There's no need to rush. It's like learning to fly, or falling in love, it's gonna happen when it's supposed to happen. And we find the reasons why to take one step at a time. You believe, and you doubt. You're confused, and got it all figured out. Everything that you always wished for could be yours, should be yours, would be yours. If they only knew.
When you can't wait any longer, you can't wait. But there's no end in time when you need to find the strength. It's your faith that makes you stronger, the only way we get there. Is one step at a time.

Jag och Duvan står och väntar på spårvagnen. Framför oss står två damer och förbi åker två killar på skateboard. Den ena damen tittar efter killarna och säger: "de där sakerna är farliga...är det inte sånna där inlines?" den andra damen tittar och svarar sen: "nej, inlines är det inte, det är nån slags bräda tror ja....ja inlines är det då inte.." Själva situationen var väldigt rolig. De hade ett tonfall så det lät på dom som om de visste precis vad det var för nått, men de hade verkligen ingen aning. Jag och Duvan tittade på varandra och kunde inte hålla oss för skratt. Det bubblade så i mig att jag var tvungen att gå bort för att skratta högt. Det var otroligt roligt när man var där, men svårare att förklara nu.

Jag börjar bli lite irriterad och kommer nog snart att säga något dumt till de som på ett sätt och vis har byggt upp världen till oss ungdomar. Men jag får psykbryt (mitt nya ord) på de skakiga, skrumpna äldre männsikorna som ställer sig upp fem minuter innan de ska gå av bussen. De trycker på knappen och reser sig och får stå och vänta länge innan de får gå av. Det jag tänker är att är det inte bättre att sitta ner tills bussen står still? Slippa hålla fast det hårdaste som går och slippa vara rädda för att ramla ihop när bussen bromsar in? Men jag antar att deras tanke är att de ställer sig upp så sakta att de är rädda för att inte hinna gå av innan bussen kör iväg igen. Men det är faktist så här att busschauffören ser när man reser sig upp och ska gå av så han väntar tills alla är av. Speciellt när det är en äldre människa. Gahh! Orka med dom, har till och med börjat titta bort när en gamling ska gå av för att slippa bli irriterad. Knasigt värre.

Kom nu du vackra syster. Kom så ska vi göra helgen vi vill ha. Kom så ska jag få dig att skratta och må bra. Kom så ska vi leva som du och jag kan.

"It's taken me some time to find my own way and peace of mind
But when the nights felt oh so long you made me carry on and on
You should know that every day I will help you find your way

This might be an old cliché

But I don't know what I would do if I can not be there for you

Nothing in this world could ever change

You have always been my brightest star

My guiding light I know you are there when I need you the most

But I don't know where I would be if you had not been there for me

Nothing in this world could ever change this"

Ja, men då jävlar så ska du få smaka med! Tro inte att du kan komma här och komma minsann. Det är så gott som kört för dig, bara så du vet. Det har jag bestämt från och med nu. FÖRSVINN! Comped kommer att sitta 24 timmar på dygnet, sju dagar i veckan nu. Helst färre dagar om jag får bestämma, det satans munsåret ska bort! BORT! Kan man känns sig mer äcklig eller? Det finns inget mindre osexigt än en stor, vit blåsa på överläppen som gör att det ser ut som en fläskläpp. Folk tittar snett och jag hoppas att det beror på läppen...