Skulle inte detta vara Sveriges nationalsång så säg?

Första gången jag tog min lilla vita till min stora underbara stad. Den klarade det helt galant, kanske att ljudet i bilen inte var så bra vid 110km/h, men bilen hade inte svårt att komma upp i fart. Är så nöjd så. Vad mer kan man begära? När jag var på väg mot mitt stora så kände jag hur luften blev lättare, jag fick lättare att andas. Att jag känner ett sådant behag och lycka av en stad fyller mig med ny energi. Men att jag har flyttat hit från allt, gör det mig till en smitare? En fegis? Eller har jag bara visat vad man kan göra med sitt liv? Ibland klurar jag lite på det och mestadels hela vägen hem. Men jag tänkte även att jag är en överlevare, även om det inte känns så jämt. Men att intala sig det om och om igen gör själen starkare. I sommar kommer jag gå med huvudet högt och rak i ryggen och visa att det inte rör mig ryggen. God damn I´m good! 

Skulle vara kul att åka på en roadtrip med min nyfunna kärlek, min vita lilla. Har inte hittat ett namn till den än, men känner att den kommer att vara mig trogen. Men nu när jag har en vagn på fyra hjul så skulle det ju inte vara fel att se sig om lite, ta lite semester innan jobbet i Jönköping börjar. Jag ska självklart kolla runt i Göteborg, få en lite bättre karta i huvudet vart allt ligger så jag slipper se ut som en idiot då någon pratar om en viss del av den stora staden. Det har jag ju känt mig som ett antal gånger och till slut ljugit om att jag vet vart platsen personen i fråga pratar om. Okey, så roadtrip var det ja! Men vart???

Jag testar lite, absolut inte klar. Tycker att det är så fint när en bild är i svart/vit, men med en liten detalj som är i färg. Dock kanske detta var för mycket. Det är mer fint i bröllops bilder då en bil i bakgrunden är i färg, eller en röd bukett med rosor. Men hon är så otroligt söt och charmig så hon bär upp bilden ändå. Gullunge!

Jag tog en promenad idag efter en middag med Maria. Skulle bestiga berget hade jag tänk. Ramberget. Mycket vackert. Men jag kände medans jag knatade uppåt att det var den perfekta platsen för att bli överfallen på. Men jag oroade mig helt i onödan. När jag kom upp så var det jätte fint. Man kunde se ut över HELA Göteborg. Inte dåligt må jag säga. Kan till och med ta bilen upp, det var det några som hade gjort. Köpt med sig mat och hade picknick. Bästa platsen, pyttsan till Slottskogen! Synd bara att solnedgången var åt fel håll.

Jag ska iallafall packa om min väska och sen åka hem igen. Bilen ropar efter mig...

Idag har jag tagit hand om mig själv kan man väl säga, mer riktigt klarat mig på egen hand med att köpa en bil! Om man bortser alla gånger som jag ringde bror min, några hundra sådär: "Är du säker på de?" "Vad ska jag kolla efter?" Nu har jag alltså lyckats sälja och köpa en bil. Får se hur bra den är, men den hade inte gått så många mil och var välvårdad. Nu vill jag bara vara ute och köra i den, se mig runt i Göteborg. Men pappa var tvungen att hämta den i morgon, fullt med hundhår i den, äckligt. Så beroende på vad jag gör i midsommar så ska jag åkta tillbaka till Mullsjö och hämta den. Jisses vad nervös jag är... Men det ordnar sig nog..

Om du fick tre önskningar, önska vad som helst, vad skulle du önska dig då? Skulle du tänka bara på dig själv eller skulle du inkludera någon annan? Vad är den första önskningen som dyker upp i ditt huvud? Handlar den om rikedom? Eller har den att göra om skönhet? Hälsa? Om du frågar ett barn om den frågan, skulle du då få ett svar som inte handlar om den grymmaste leksaken som han eller hon såg nyss? Om du frågar en gammal änka, skulle hon då önska sin man tillbaka till livet? Finns det självklara önskningar? Skulle det kanske vara så att du får så svårt att bestämma dig att du är girig nog att önska tre önskningar till? Eller att du inte tar dom alls för du är redan lycklig som du är? Är vi någonsin lyckliga nog? Eller går alla runt och är miserabla? Om du var fattig, skulle du önska dig pengar då? Om du ansåg dig ful, skulle du önska dig skönhet då? Kan man köpa sig glädje och kommer lycka från utsidan? Låter det lika roligt med önskningar nu som för en minut sedan? Eller handlar allt bara om att ge sig själv det man behöver och klara sig utan påhittade önskningar som räddar en ur vardagens grå? Är det inte så att du själv kan rädda dig bäst? Du styr ditt liv och på rätt sätt så behöver du inte önska.