Jag tittade på filmen Sweet Home Alabama när jag satt på tåget hem. Jag faller för den filmen varje gång jag ser den. Hur han åker efter henne till New York efter ett år för att be om förlåtelse, men inser att han behöver mer än så för att få henne tillbaka. Att han behöver ändra sitt liv och bli någonting. Hon däremot kommer tillbaka till småhålan hon har växt upp i för att få honom att skriva på skillsmässopapprena, hon har nämligen förlovat sig med någon annan. Och hela tiden sitter jag och är lite små sur på henne för att hon inte ser vilken kille han är och ser hur mycket och länge han har försökt att få henne tillbaka. Tänk om någon kille kunde göra en så stor och vacker sak för en. Som får en att känna sig uppskattad och älskad. Nu kanske jag drar denna filmen lite för långt för vad den egentligen är. Men jag faller så lätt för de ögonen. Till råga på allt så drömde jag något väldigt mysigt. Den som väntar på något gott väntar aldrig för länge heter det ju, får se om det gamla talesättet håller...

Just nu sitter jag på tåget till Falköping. Men det känns som jag är i Thailand och ska flyga ner till flickorna små. Det är kanske inte lika mycket plats som på ett fint flygplan, men det luktar likadant och jag har asiater runt mig.. haha.. Jag får en känsla av att jag inte riktigt är i Sverige, men dessvärre är det så. Tänk om jag hade varit i den tropiska värmen istället. Helt underbart! Då hade jag dock fått frysa på flyget istället. Schvin kallt har de det. Jaja, om en timma och fyrtio minuter är jag hemma igen. Känns skönt. Vin och en massa fniss står på att-göra-listan ikväll. Jag kommer få i mig en hel flaska Relax, det är så galet gott så jag kommer inte kunna hindra mig. Mullsjö, here I come!

Det finns en rad i denna låten som jag tycker är så bra. Som verkligen summerar hela låten, hela livet ibland. "It's like ten thousand spoons when all you need is a knife" Du har så mycket men inte det du vill ha.

Jag kan verkligen inte låta bli. Jag är så j*vla nyfiken, så på ett eller annat sätt så letar jag upp dem. De där bilderna som gör att jag spyr över datorn. Men snälla, visst ska man leva livet. Men HALLÅ! Är så glad över att det är...över. Om det någonsin kommer att vara det. Men skit samma, jag är glad över att det kommer galla och inte tårar. Måste ju alltid vara bättre tycker man, i allafall på detta sätt. Ärligt talat så skäms jag lite, får man göra det? Nu skäms jag lite att jag skäms. Men herregud, det är ju....vad ska man säga?.... har verkligen inte orden. Har inte fattat vad jag såg. Vad såg jag? Burrr! Gallan är på väg upp nu. Bäst att knipa igen munnen... Blä!

Det doftar så otroligt gott i luften. Rent och kärleksfullt. Bara av att få känna solen i mitt ansikte och dra in den ljuvliga doften i mina lungor får mig att bli kär. En sådan underbar känsla. Längtar till stranden, värmen och grillningarna. Det finns inget bättre just nu. Jag tycker veerkligen att det är fantastiskt. Bara det i sig gör det hela ännu bättre. Och då blir jag ännu gladare och så snurrar det på i en enda god och underbar cirkel. Bort med det gamla och in med ny fräsch luft. Ni vet hur det luktar, och det ännu en gång underbart!

Jag tycker det är så roligt att jag äntligen bor i staden jag har längtat till i nästan tio år. Helt fantastiskt. Och ännu bättre blir det ju när man kan äta amerikanska pannkakor med bär och banan till brunch, fota i det underbara vårvädret och åka båt till stan! Jag är så nöjd med mitt val. Och mycket tack till en vacker duva! Tio minuters gångavstånd ifrån varandra, men vi är ändå sambos.

Ja, ni har säkert sett filmen Hundtricket, den där han lånar en hund för att gå till parken för att träffa en tjej. Idag var jag nästan med om samma sak, fast med barn. När jag och Duvan skulle gå av båten Älvsnabbaren så var det en liten flicka på ett år ungefär som stod bakom mig med sin pappa. Rätt som det var så kände jag hur en liten hand tog på mitt ben och jag vänder mig om. "Det var inte jag! Det var hon" säger pappan bestört och tittar på sin lilla lilla dotter. "Det gör inget" säger jag med ett leende. När jag är på väg hem från stan med buss så är det en liten flicka som sitter bakom mig med sin pappa och då istället känner jag hur hon tar i mitt hår. Haha, något pappan inte märker, men de gjorde inte så mycket. Men jag tänkte i allafall att om jag har en sådan dragningskraft på så små männsikor så kanske jag kan använda den till lite äldre och av annat kön? Hur svårt kan det vara?