Som i en dröm. Kanske inte just då, men nu i efterhand så känns det som att jag har drömt allt. Har det verkligen hänt? Har jag öppnat upp mig så och gjort mig sårbar? Har jag lagt alla kort på bordet och låtit någon annan ta över huret? Jag är faktist stolt över mig själv, för för att vara svensk så visar man sig inte sårbar. Det bara är så, men det är ju bara löjligt också. Hur ska man komma någonstans om man inte gör något åt det?

Är det någon som läser allt jag skriver?