Jag vill ha något i denna stilen, men med några färre veck. Snyggt till en kort jacka på sommarkvällens utgång. Något som oväntat inte behöver vara jag, men ändå vara det. Lite förvirrande

Det skär i hjärtat när man ser ens vänner sakta krypa ur sitt skinn för hur dåligt de mår. I vissa skeden kan jag ge råd och trösta för att jag själv vet hur det är och känns. Men att inte ha suttit i samma sits gör det svårare att trösta, eller kanske inte trösta  men ge de orden som gör det lite bättre. Men jag gör så gott jag kan och nu när jag mår bra så drar jag nytta av det och sprider av min gläjde för att värma lite. Det är väl så man gör när man är en bra vän, finns till. Och jag är väldigt glad över att jag har likasinnade vänner runt mig. Jag är lyckligt lottad!

Det som gör att jag håller mig uppe (inte för att jag drunknar) är att jag äntligen har ett mål. Det gör så mycket att ha något att sträva efter och se fram emot. På något sätt blir det lättare att gå upp halv fem på morgonen trots att man fortfarande går efter vintertid OCH är extremt morgontrött. Jag har ett syfte med mitt arbete och skiner som solen varje dag jag kommer till jobbet, eller ja nästan varje dag. Och att människor runt mig ser det är ännu mer givande. Jag är som många vet en tänkare. Jag tänker vitt och brett om allt som kretsar runt mig. Dagligen går jag nu och tänker mig en framtid så stor och äntligen med en utbildning som jag vill ha. Hoppas bara att det slutar som jag vill.