Det märks rätt väl att vi hade fasansfullt roligt. Och helst så vill man ju inte att det ska ta slut. Vi kan väl alla leva i ett kollektiv? Skulle fungera alldeles utmärkt skulle jag tro. Jag mår alldeles så bra som man ska när vi är...vi. Och att spela ut hela sig själv utan att bli klassad som något annat, det är lycka det. Vilken tönt jag är, eller arg som vissa skulle säga, men jag menar på att jag bara har en stor entusiasm. Hänger ni med?