Varje dag denna veckan så har jag åkt hem och somnat, länge! Har varit för trött i hela kroppen för att det ska vara normalt. Men jag har även kommit på varför. Jag har klivit upp runt halv fem varje morgon, åkt till jobbet och bara Han vet hur jag har klarat det. På nått sätt så har jag haft skärpan på vägen hela tiden och kanske just för att det gäller liv eller död om jag ligger i diket, så har jag klarat bilkörningen galant. Men att få komma till jobbet och sitta framför en dator hela dagen och flytta saker från en location till en annan bland ettor och nollor, är kanske inte det som min kropp välkomnar mest. Jag måste sätta igång med något "hårt" arbete dirket. Som idag då jag verkligen fick plocka för en gångs skull. Har inte sovit efter jobbet och heller inte känt något behov av det. Det jag försöker komma fram till är jag inte kan göra något lugnt utan måste få arbeta med hela kroppen från topp till tå. Inte lulla runt med någon sido uppgift.

Tänkte att jag skulle ha åkt till Göteborg i helgen, men jag sparar mig till om två veckor och stannar i Mullsjö istället. Kanske blir en utgång with an old friend. Eller inte. Har inte så höga krav på helgen heller så inget kan gå fel. Ska bara ta igen mig och samla krafter till nästa fredag då Ingvar Kamprad himself kommer till jobbet med sitt kamerateam. Vi ska tydligen ha långbord och äta korv tillsammans. Alltså, inte bara han och jag. Vad skulle det vara för romantisk middag? Nej, alla som jobbar kväll kommer väl sitta där. Men enligt Joseph så får man inte ta kort på honom?! Hoppas han skämtar, måste ju ha bevis på att jag verkligen har träffat honom. Då kan jag äntligen svara JA när någon frågar "har du träffat Ingvar då?" när ja säger att jag jobbar på IKEA. Ska bli spännande iallafall. Återstår och se vad han är för en filur.

Solen sken på oss när vi gick till piren. Men inte ska man tro att det är varmt för det. Sommaren har ju gett upp helt, kommer inte komma någon mer värme. Kan ju hoppas att solen blir lack nu när jag säger så så att den visar sig i ren protest. Önska går ju. Jag hade en lärorik kväll igår iallafall. Så mycket som jag hade gömt, trodde jag, men som fanns där ändå. Jag hör verkligen hemma i Göteborg. Räknar dagarna nu till att få ett ja till en skola. Kan det vara en vecka....nej, mer som en evighet.

Och pojkar, om en tjej inte svarar klockan tre på natten när du ringer eller på sms:et du skickar strax efter ELLER det samtal du försöker med dagen efter, eller sms:et efter det, så leker hon inte svår, utan vill helt enkelt inte prata med dig. Att du sen försöker ringa med dolt nummer och tro att jag i egen person svarar och inte min kompis, då är du ju seg i hjärnbalken alltså. Och tror du att det blir bättre av att du kallar mig baby när du inte känner mig!! Ute på djupt vatten killen, djuuupt vatten.

Att flytta "hem" till Jönkan/Mullet under sommaren kanske inte var den bästa idén som jag har kommit med. Jobbet är som vanligt, inget fungerar, det är kaos på grund av varlset och man får ingen uppskattning för sitt jobb. Något som jag är van vid i Götet. Men jag drar mitt står till stacken och gör det bästa av situationen, vad ska man annars göra? Min största önskan nu är att jag kommer in på min utbildning, men det är väl ingen nyhet. Det har jag önskat mig länge nu, men är det inte min tur snart? Jag skulle även få lite mer energi av att solen kom med värme. Jag behöver vitamin D. Give me now! Funderar på om det inte är så att jag trots allt har semesterdagar att ta ut så jag kan ta mig en rest resa. Skulle va såå skönt! Bara det är sol och hav. Men det skulle väl inte jobbet godkänna när det är som det är där. Detta ska iallafall kollas upp.

Så lika, men ändå så olika. Det är väl därför som vi kompenserar varandra. Att vi e så olika. Svårt att säga vad som gör oss lika, men något är det.

De tar på krafterna att gå upp halv fem varje morgon. Kroppen orkar liksom inte då, hur mycket man än har sovit natten innan, det är bara en hiskeligt konstig tid för mig. Funkar absolut inte innan nio. Men på fredag ska jag ta mig till saltluften och fylla lungorna igen. Så obeskrivligt härligt. Hoppas bara att det kommer att lösa sig för mig med lägenhet och utbildning i höst. Vill ju inte behöva tvingas flytta därifrån... 

I got the call today, I didn't wanna hear
But I knew that it would come
An old true friend of ours was talkin' on the phone
She said you found someone
And I thought of all the bad luck,
And all the struggles we went through
How I lost me and you lost you
What are these voices outside love's open door
Make us throw off our contentment
And beg for something more?

I've been learning to live without you now
But I miss you sometimes
The more I know, the less I understand
All the things I thought I knew, I'm learning them again
I've been tryin' to get down to the Heart of the Matter
But my will gets weak
And my thoughts seem to scatter
But I think it's about forgiveness
Forgiveness
Even if, even if you don't love me anymore

These times are so uncertain
There's a yearning undefined
And people filled with rage
We all need a little tenderness
How can love survive in such a graceless age
And the trust and self-assurance that lead to happiness
They're the very things we kill, I guess
Pride and competition cannot fill these empty arms
And the work they put between us,
You know it doesn't keep us warm

I've been trying to live without you now
But I miss you, baby
The more I know, the less I understand
And all the things I thought I figured out, I have to learn again
I've been tryin' to get down to the Heart of the Matter
But my will gets weak
And my heart is so shattered
But I think it's about forgiveness
Forgiveness
Even if, even if you don't love me anymore

All the people in your life who've come and gone
They let you down, you know they hurt your pride
Better put it all behind you; cause life goes on
You keep carrin' that anger, it'll eat you up inside

I wanna be happily everafter
And my heart is so shattered
But I know it's about forgiveness
Forgiveness
Even if, even if you don't love me anymore

I've been tryin' to get down to the Heart of the Matter
Because the flesh will get weak
And the ashes will scatter
So I'm thinkin' about forgiveness
Forgiveness
Even if you don't love me anymore
Even if you don't love me anymore

Första dagen på veckan då jag har orkat att sitta framför datorn en längre stund. Sängliggande i en vecka har ju inte precis gjort en starkare. Nyfödda giraffer, jag vet hur ni känner er på era nya ostadiga ben. Pricket över i:et är väl när man hamnar på akuten och blir omhändertagen av en jämnlik kille som ska sätta ekg på en. Båda två helt nervösa över att en av tvillingarna ska hoppa fram och skrika tittut! Om jag ska vara ärlig så tror jag att det ena gjorde det, men denna unga man låtsas som inget och jobbar vidare med sin lätta fingerkänsla. Rätt kul nu i efterhand (och kanske då också enligt mamma) men man måse väl bjuda på sig själv. Inte för att jag riktigt vet om jag vill bjuda på mig själv i babyblått sjukhuslinne utan nått under, flötig i håret och miserabel då en snygg läkare kommer in och känner på ens nacke och undrar om det gör ont. Det var ju inte därför jag kom hit eller så. Men masserande händer har ju aldrig varit fel, eller hur tjejer ;)

Så för att summera denna veckan. Förlorat en massa pengar genom att varit sjukskriven i en vecka, detta kommer att gräma mig i en evighet. Svettat sönder ett par sängkläder i 40 graders feber. Yrat om sås i hela sängen mitt i natten (inte undra på att Eros gick och la sig hos pappa) MEN det positiva är att jag har en stirrig mamma som tar mig till akuten så jag får lite ögongodis. Inte helt fel. Skit bara att vi inte åkte en gång till, det hade ju kunnat bli en dejt. Pencelin är ett mirakel, när det väl börjar att verka, där kan man väl räkna med Alvedon med då.