Jag tittade på filmen Sweet Home Alabama när jag satt på tåget hem. Jag faller för den filmen varje gång jag ser den. Hur han åker efter henne till New York efter ett år för att be om förlåtelse, men inser att han behöver mer än så för att få henne tillbaka. Att han behöver ändra sitt liv och bli någonting. Hon däremot kommer tillbaka till småhålan hon har växt upp i för att få honom att skriva på skillsmässopapprena, hon har nämligen förlovat sig med någon annan. Och hela tiden sitter jag och är lite små sur på henne för att hon inte ser vilken kille han är och ser hur mycket och länge han har försökt att få henne tillbaka. Tänk om någon kille kunde göra en så stor och vacker sak för en. Som får en att känna sig uppskattad och älskad. Nu kanske jag drar denna filmen lite för långt för vad den egentligen är. Men jag faller så lätt för de ögonen. Till råga på allt så drömde jag något väldigt mysigt. Den som väntar på något gott väntar aldrig för länge heter det ju, får se om det gamla talesättet håller...