Just nu bubblar det runt i kroppen på mig. Av lycka skulle jag vilja gråta, happiness. Och jag vet inte varför. Det kan vara för att jag finally har känt att jag har gått vidare. Att jag är jag och lever för min skull. Att jag är omringad av människor som får mig att må bra och se ljuset i tunneln. Och ja, jag sitter med gråten i halsen. Det är en helt annan persons tid nu att känna på hur det är att gå runt och ha ont i magen, känna en sten i hjärtat och må dåligt. En del av mig känner att det är hemskt att andra människor ska känna som jag har gjort så länge, som jag har sagt innan så vill jag inte ens min värsta fiende den smärtan. Men jag ska inte bry mig, för jag mår bra och det är på tiden att du får tillbaka av din egen medicin.