Ibland så undrar jag om man kan svämma över inombords. Att det blir för mycket av både det goda och mer därtill att man till slut faller isär. Hur gör man för att inte belamra sig med allt det där som tar sådan plats? Hur gör man för att hålla sig över ytan och kämpa för luft? Jag känner ibland att jag har lite väl mycket kärlek att ge, att jag inte vet riktigt hur jag ska dela ut den, hur jag ska visa den. Den kärlek jag lider mest av är väl troligen den som jag inte kan ge till någon. Den kärlek som är given för en viss person. Den person som jag ännu inte har hittat, eller har hittat men inte vet om de. Eller kanske till och med vet om men inte kan bemästra. Den jag borde lämna. Det är inte lätt alla gånger att veta vad man ska göra. Det är så himla lätt att ge förslag, uppmaningar och bra ord till någon annan men att förstå dem själv är ju en helt annan femma. Konstig ändå, att man inte kan lyssna till sina egna ord. Det hjälper ju andra ibland, men inte en själv.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag håller på att expandera, roligt det lät. Och nu tror jag att ni kan få se min nya sida. Det skrämmer mig lite att visa den för den är till för min framtida resa, så blir den inte av så kommer jag lägga ner den nya bloggen också. Den ser annorlund...

Jaja, nu så får jag väl ta i med tårna om det ska bli ett bra inlägg. Inget viktigt längre, men när har det någonsin varit det. Jag är fortfarande inte klok på hur jag ska tolka allt som sker runt mig. Vad betyder det att du ler som en galning mot mi...

Var ett tag sedan nu. Sorry för det, men vet inte vad jag ska uppdatera om. Denna bloggen blir mindre och mindre intressant och viktigt för mig. Den startades för att jag behövde samla mina tankar någon annanstans än i huvudet. All förvirring och sor...

Jag har försökt nu att hitta ett namn till min nya blogg, min nya värld. Men alla namn som jag kommer på och passar mig är upptagna. Det är redan gjord en blogg med de namnen, men som inte skriver i den, inte ens har gjort ett första inlägg. De som h...

Som i en dröm. Kanske inte just då, men nu i efterhand så känns det som att jag har drömt allt. Har det verkligen hänt? Har jag öppnat upp mig så och gjort mig sårbar? Har jag lagt alla kort på bordet och låtit någon annan ta över huret? Jag är fakti...