Hur kommer det sig att vart man än står i livet, hur bra man än mår så finns det alltid något som är fel? Jag kan känna att jag ofta letar efter nått att klaga på, det har liksom blivit en stor del av min vardag. Vill ha tillbaka den tiden då allt var bekymmerslöst, då jag levde för stunden och lite till. En stor del i att jag så ofta kan vara negativ är att jag tappat min träning helt. Tro det eller ej men att träna ger ny positiv energi, ut med det gamla och in med nytt. Jag har skylt på det gamla jobbet och att tiden inte räckte till. Men NU ska de bli ändring på det. Om jag inte har nått jobb på torsdag så ska jag ta bussen till friskis på västa hamngatan! Detta är något jag lovar mig själv, nästan så jag hoppas på att jag inte jobbar för att jag ska få chansen.