¨...och var gör man inte för lite funderinagr kring... mhhm...ALLT! Konstigt nog vet jag inte riktigt alla gånger vad det är som snurrar runt. Och om jag vill så kan jag ju stoppa det. Men håller mig lite här bakom, som ett offer. Skyller allt på andra, eller på en. Skyller ifrån mig att allt är någon annans fel att jag mår som jag gör. Men egentligen så tar jag bara emot skiten och gör mig själv svagare när jag vet vad som gör mig halv. Tar emot den för att kunna må dåligt, fast jag inte vill, men jag gör det ändå. Jag vill vara jag, men skyller på att jag inte vet vem som är jag. Tiden går och förändrar människan, tro mig jag vet. Trodde inte att man skulle kunna gå så skilda vägar när det enda som fanns runt omkring en var rosa fucking moln. Det jag mest av allt vill är att veta att jag kan lita på en person på det sättet igen, att allt kommer att bli bra. Men vad är det för mening med livet om man vet hur allt slutar. Men ibland skulle jag bara vilja veta vilken tid på livet som jag kommer att känna mig hel och inte längre tänka tillbaka på det jag inte kan få. Då skulle jag nog kunna klara mig fram tills dess. Vore inte det bra? Sluta ta emot skit, speciellt från dig själv. Ja, det är ju alltid en början.