upp och ner, upp och ner och så upp igen... jag har varit orolig för att jag inte har haft tillräckligt att göra, men nu fick jag en känsla av att jag istället  kommer att ha för mkt att göra. så nu oroar jag mig för hur jag ska hinna träffa alla som jag vill ha nära mig. när blir min lediga tid? men STOPP! inte ska vi ropa hej innan vi är över bäcken, visst?!

...säger vissa. men det är nog bara de som absolut inte vet hur man beter sig bland folk och alltid kommer vara ensamma, livet ut. men jag vet att jag inte är gjord för att vara ensam, så hur kommer det sig då att jag är det nu?

Jag har äntligen kommit till göteborg! Mitt mål i livet, men vad händer nu då? När jag nu är här menar jag. Ska jag hitta ett nytt mål eller bara utveckla det som jag redan har? Tankarna är många när man sitter här ensam, var det det rätta att göra? Utan att känna någon här borta så gjorde jag ett jätte skutt i livet och satsade, men gjorde jag rätt som....skuttade iväg?  Lämnade jag allt för mycket där hemma?

järnvägen representerar min väg mellan då och nu, där mina tankar svävar och drömmar flyger